– Jag kan inte låta bli att måla. Det är ett sätt att leva.

Det säger Britta Gustafsson som blickar tillbaka på ett liv med konsten i en utställning som öppnas i kväll. I gången som förenar Lemlands bibliotek med skolan visar hon ett urval av sina konstverk på temat ansikten.

Hon deltog i sitt första målarläger 1973.

– Det var på Getabergen med Nisse Byman och gubbarna, tillsammans med Roslagens konstnärsgille. Där fick jag min första kick. På ett läger i Gerlesborg något år senare gjorde jag en akvarell som (målaren) Arne Isacsson såg. Han tyckte att jag skulle gå på Gerlesborgsskolan där han var rektor. Och där fick jag min stimulans, tillsammans med målarlägren.

Det äldsta konstverket på utställningen är från 1980.

– Det låter litet förmätet men jag hade blivit inspirerad av Picasso. Jag har hela tiden försökt förenkla konsten. Det har varit min linje rakt igenom. Och jag har alltid gillat svartvitt.

Recensenterna har inte alltid varit nådiga. Hon minns hur hårt Robert Hancock uttryckte sig på åttiotalet.

– Jag var inte vatten värd. Men det inspirerade mig bara. Nu jäklar ska jag visa honom, tänkte jag. Och mot slutet började han tycka att jag var ganska bra. Jag tror han hade dåligt samvete för att han hade sågat mig.

Patrik Dahlblom

patrik.dahlblom@nyan.ax

Se artikeln i Nyan här

Britta Gustavsson bor halva året på Sottunga och andra halvan i Lemland.

Det är också från naturen på Sottunga som hon får sin inspiration.

Och så från katterna förstås.
Planen var egentligen att renovera ett av husen på gården till en ateljé. Men stenfoten var så trasig att renoveringen hade blivit för dyr. Nu har Britta Gustavsson istället sin ateljé uppe på andra våningen i bostadshuset.

– Inspirationen får jag främst från naturen och stillheten i naturen.

Dessutom har Gustavsson en passion för katter, något som också syns i utställningen som nu visas på Galleri Fäktargubben fram till 22 april.

– Vi besökte Thailand i vintras och fick regelbundet besök av sju katter. Katterna var det enda jag fotograferade under hela resan.

Katterna har i Gustavssons utställning målats i naivistisk stil.

– Jag har gjort karaktärer av katterna, de har fått baddräkter och hatt.

På väggarna i vardagsrummet hänger många av Gustavssons tavlor.

– Jag har länge planerat en utställning med temat ”kosmos”, men den utställningen blir stor. Den fick inte plats på Fäktargubben.

Istället visar Gustavsson en blandad kompott: kanske ska utställningen heta ”Karlssons blandning”, Karlsson efter flicknamnet, eller kanske ”Vårkänslor”.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax

Se artikeln i Nyan här

– Glädjen är nog det viktigaste. Vi har roligt och skrattar mycket.
Det säger Britta Gustafsson som står för den konstnärliga handledningen i demensföreningens verksamhet med målningsterapi.
Snart startar en ny grupp för dementa som bor hemma. (Bilden ett verk från en tidigare målargrupp.)
Nyan har tidigare berättat om de målargrupper som demensföreningen med stöd av Lions Club Mariehamn genomfört, dels på avdelning Västergårds på Gullåsen och dels vid boendet Mariegård.
– Gruppverksamheten har varit mycket stimulerande och meningsfull, ett sätt att få dela minnen och känna gemenskap med andra i en liten grupp, konstaterar demensrådgivare Regina Österlund.

Samarbete
Nu går man vidare och vänder sig till dementa som vårdas hemma. Man har nu också, utöver stödet från Lions, etablerat ett samarbete med Mariehamns församling och kan därför använda Villa Carita vid Ålandsvägen 45 för verksamheten. Man träffas en gång per vecka, på tisdagar, i tio veckor och avslutar kursen med en vernissage där det man åstadkommit ställs ut.
Första träffen, där man också önskar att någon anhörig deltar, blir den 30 september kl. 13-14.30.

Kommer loss
Britta Gustafsson, som lett också de tidigare kurserna, är både utbildad sjukskötare och bildkonstnär och sysslade när hon jobbade på sjukhusets barnavdelning också med målningsterapi för barn. Hennes erfarenheter av konstgrupperna bland dementa är enbart positiva.
– Framför allt är det en trevlig och lite annorlunda sysselsättning för stunden där deltagarna får använda sina händer.
– Ofta säger deltagarna att de inte kan måla, att de aldrig har gjort det, men man få putta på litet, ibland hjälpa till att dra det första strecket men sedan brukar de komma loss.
Britta Gustafsson har också märkt att deltagarna har utbyte av de andra i gruppen, att man kommer närmare varandra under arbetets gång.
– Att ha ett tema för det vi gör är dock viktigt har jag märkt. En gång gjorde vi till exempel en tänkt resa med Ålandsfärjan. Vi drack litet cider och föreställde oss hur det var att samlas i baren. Vi sjöng sjömansvisor och tankarna rullade i gång. Barndomens somrar är ett annat tema som har visat sig kunna sätta i gång deltagarna.
– Överhuvudtaget försöker vi sjunga en hel del eftersom deltagarna ofta minns sångtexter mycket bra.
Britta Gustafsson konstaterar att hon inte vet vilken påverkan målandet kan ha men att det ger glädje för stunden kan man klart se.

”Jättestolta”
– Och de avslutande vernissagerna är också viktiga. Deltagarna är jättestolta över det de åstadkommit och njuter av att få plats i centrum för en stund, säger hon.
Enligt Regina Österlund behöver man på förhand veta vilka som vill delta. Anmälningstiden går ut den 23 september. Anmälningar riktas till henne under adress Skarpansvägen 30 i Mariehamn, tel. 527 369 eller e-post: regina.osterlund@handicampen.ax. Har man frågor så kan man också rikta sig till Regina.

jan.kronholm@nyan.ax

Se artikeln på Nyan här